---

FÖRENA ER! Info #276se: 3/4 Från 1980, om kärnkraftsfusk"omröstningen"
[Sänt: 23.03.2007]

[Fortsättning från del 2/4]




VI.


Först måste påpekas att borgarklassens politiker *väntar sig*
en så kallad "seger" för sitt eget "NEJ-alternativ" (de
skriver själva "nej"-et med stora bokstäver i sina statliga
papper).

Viserligen säger deras SIFO osv annorlunda, men de tillhör ju
deras SKOJ. Och visserligen förlorade deras redan på den tiden
helt öppna anti-kärnenergi-partier först över 75000 röster i
riksdagsvalet 1976 och sedan nära 300000 till, sammantaget, nu
nyligen, 1979, i ett ovanligt jordskredsval, när kärnenergi-
frågan var som allra hetast. Men är det inte just det som är
felet? Dessa borgerliga riksdagsval har det trots allt varit
för lite fusk i! Det har gått för dåligt för deras "folk"-
kampanj i dem! Därför måste val"segraren", (m), genast efteråt
ställa upp ett *förbuds*"förslag", nr 1, mot kärnenergi. Där-
för måste den store förloraren sättas till statsminister. Där-
för måste det framför allt ordnas en rejäl *fuskomröstning*
nu!

De kriminella och reaktionära elementen, dessa borgerliga
politiker, väntar sig ett sådant "nej", för de håller bara
precis så många av kärnkraftverken i drift som detta "förslag"
nr 3 ("högst") är anpassat efter, 6. Det finns 10 här; enligt
det "normala" programmet skulle de andra 4 också ha varit i
drift för länge sedan.

På "den galna onsdagen" föregrep de redan - för miljarder -
"resultatet" av "omröstningen" och lamslog, delvis helt direkt
illegalt enligt deras egna lagar, dessa 4 som skulle ha varit
i drift precis som de andra. Fälldin, Palme m.fl. har till och
med försökt påstå att de hölls lamslagna av några "säkerhets-
skäl", en verkligen ytterst primitiv lögn av c:a tre olika
skäl, bland annat därför att dessa personer ju själva har
påstått att att "omröstningen" nu, som ju inget ändrar ifråga
om driftssäkerheten, skulle bli "*avgörande*" i frågan om
drift eller skrotning av dem. Och just denna *nya* lögn, detta
påstående att folk nu skulle ha chansen att med "röstande" på
"1" eller "2" "rösta" igång dessa kraftverk, är det som de nu
använder som massiv utpressning, i kombination med det stat-
liga bedrägeriet i formuleringen, för att få några "röster" på
"1" och "2".

Några politiker har ganska öppet sagt, att kärnkraftverken
lamslogs för att det skulle bli "billigare" i fall av skrot-
nings"resultat" i "omröstningen" nu. I det andra "möjliga"
fallet som de teoretiskt "kunde" ha tänkt sig den 4/4-79, dvs
ett s.k. "ja", då skulle den ettåriga lamslagningen självfal-
let ha kostat miljarder (inte för dessa element, dock) helt "i
onödan". En sådan lamslagningsåtgärd "kopplad" till en sådan
"omröstning" vidtar man inte om man inte vill *påverka* "re-
sultatet" i "rätt" riktning eller kanske t.o.m. *redan har
bestämt sig för att även med andra illegala metoder fuska fram
"rätt" "resultat"*.

Det var också just redan i april -79 som de lät sin "folk"-
kampanj formulera, och genast allihop kom överens om att
"ställa upp", det s.k. "NEJ-alternativet". Ett så kriminellt
förslag som "högst 6" kärnkraftverk hade det dittills inte
varit tal om från dessa "kärnenergiparentespartiers" sida,
utom från ('vpk'):s.

Alltså, ett "nej" till kärnenergin är tänkt att bli "resulta-
tet" i denna "omröstning".

I det verkliga livet står mot varandra i denna fråga: Å ena
sidan några få personer i en bunt reaktionära parentesklickar,
(m), (c), (fp), (s) och det s.k. ('vpk') och några andra
klickar och deras gemensamma "folk"kampanj som de numera
*alla* tämligen direkt och öppet stöder. (Aven LO-ledningen är
med dem.) Å andra sidan befolkningens stora majoritet. Denna
majoritet har ett intresse av kärnenergin, som också mer eller
mindre *aktivt stöds* av en majoritet här. Det vet dessa
klickar mycket väl. Så hur kan det bli "nej"? De är i minori-
tet. Men i sådana "papperskrig" som val eller "omröstningar"
kan sägas vara kan förstås en minoritet försöka "utmanövrera"
en majoritet. Det finns ju något som heter "demokratiska spel-
regler".

Och i denna "omröstning" är det de som bestämmer "spelregler-
na" eller stridsbetingelserna och de talar inte om för mot-
ståndaren vilka de är utan ändrar dem lite som det passar och
så är de dessutom själva stridsdomare angående "utslaget" och
sköter balansräkningen angående s.k. "vinst" och "förlust".
Dessa "spelregler" och några olika pappersmanövrer och sken-
fäktningar och "räkningar" av "majoriteter" i själva detta
SKOJ, som de reaktionära politikerna har tänkt sig att dra
sådana allvarliga slutsatser i det verkliga livet av, är en
särskild härva för sig och skall bli "föremål för utredning" i
det nedanstående.





VII.

I den s.k. folkomröstningslagen, som tillkom kort tid efter
"den galna onsdagen", som riksdagen den 31/5-79 beslutade
skulle gälla fr.o.m. den 1 januari 1980 för alla folkomröst-
ningar, lyder den sista paragrafen, strax ovanför Ullstens och
S. Romanus' namn, 18 §, så:


"Inför rådgivande folkomröstning anges i särskild lag den
fråga som skall ställas till folket samt tidpunkten för om-
röstningen."


Nu är det visserligen kanske inte fråga om världens säkraste
namn här just vad gäller lagar. I samband med Harrisburg-
händelsen var det t.ex. så att en ansökan om omedelbar start
av de redan oerhört förhalade Ringhals 3 och Forsmark 1 låg på
regeringen Ullstens bord för beslut enligt lag, i och med ett
besked den 27 mars, just dagen före det att det hela satte
igång där borta. Den 31 mars sade Ullsten i radion angående
detta: "Vi (=regeringen) har en lag att tillämpa (=följa). Vi
kan inte - bara med hänvisning till händelserna i USA - sätta
lagen ur spel." "Sätta" några lagar "ur spel" kan förstås inte
regeringen göra ändå, eller kanske statsministern själv eller
Expressen eller ens TV, utan det är ju enligt regeringsformen
enbart den borgerliga riksdagen som kan besluta om lagar eller
avskaffa dem, dvs "sätta dem ur spel", om det nu är med eller
utan hänvisningar till händelser i supermakter.

Med det "liberala" uttrycket här menade Ullsten förstås närma-
re bestämt att de "inte kunde" *bryta mot* lagen. Och närmare
bestämt fyra dagar senare var det som han tillkännagav deras
avsikt att göra det. På anstiftan av flera olika politiker och
tidningsmän vägrade regeringen Ullsten att behandla ansökan,
och dessa kraftverk förblev därmed illegalt lamslagna. Senare
gjordes genom en ny lag det illegala "legalt"; de har som
synes inga större skrupler när det gäller miljarderna, och
detta med "spelregler" är en mera flexibel historia.

Men inför denna "folkomröstning" kan de i varje fall inte tota
ihop några nya lagar; post"röstandet" har t.ex. redan börjat,
och formellt sett finns i varje fall ett riksdagsbeslut på
denna "folkomröstningslag", SFS 1979:369, och dess 18 §, och
den säger att de i den särskilda lagen om omröstningen själv
måste ange en fråga, och en enda fråga, som *skall ställas
till folket* inför omröstningen.

I lagen om denna "omröstning" (SFS 1980:7, beslutad 17/1-80)
finns kanske frågor indirekt "angivna" men inte någon sådan
som krävs; *det har inte ställts någon fråga till folket* (och
precis *en*) här inför denna "omröstning". Det enda som står
på "röstsedlarna" är detta "Omröstningen gäller tre olika
förslag".

[http://rolf-martens.com/otherspubs/
070323_fuskomroestning_kaernkraft_1980.html]

Eftersom dessa personer har konstig logik och t.ex. föreslår
att man "för att bl.a. minska oljeberoendet" absolut bör be-
gränsa antalet kärnkraftverk här till allra "högst" 12, efter-
som de också har konstiga kärnkraftverk, oljedrivna sådana
(Marviken, som USA inte tyckte om för att det kunde använda
uranet här direkt och som blev "världens enda oljedrivna
kärnkraftverk" redan 1970), så har de kanske konstiga frågor
också, men de kan inte påstå att "Omröstningen gäller tre
olika förslag" är ens den konstigaste fråga. Det är en sorts
upplysning, och en dubbeltydig sådan.

En fråga kan man besvara; man vet vad det är som man svarar
på. Till exempel kunde en omröstning se ut så, för att ta den
väsentliga gemensamma punkten i alla tre "förslagen": "Bör
kärnkraftverk byggas?" - JA eller NEJ? (eller "-"). Reaktionä-
rerna vet mycket väl hur det skulle ha gått för dem och deras
"folk"kampanj i en sådan någorlunda ärlig omröstning där de
bara skulle ha haft sitt nästan totala propagandamonopol och
sina lögner att slåss med, förutom det allra grövsta och
synligaste valfusk i själva proceduren.

Det har inte ställts en fråga (exakt) på förhand här, och de
reaktionära borgerliga politikerna kan redan av det skälet
inte komma dragande med något s.k. "resultat" av denna "folk-
omröstning" som något giltigt papper för att lamslå några
flera kärnkraftverk eller hålla dem lamslagna i fortsättningen
eller försöka fördärva dem helt, eftersom hela deras "omröst-
ning" är olaglig från början till slut enligt deras egna
lagar.





VIII.


Skälet till att det inte på förhand har klargjorts vad fråge-
ställningen är, det är att hela denna "omröstning" är, och är
avsiktligt tänkt att vara, en sorts kombinationslopp eller
aggregat av två "omröstningar" på en gång, med alla möjliga
växlingar och överslag som detta ger upphov till.

Detta speciella kombinationsskoj behöver absolut klarläggas i
förväg och dessa reaktionära politiker tillfrågas om vad de
egentligen har ställt upp för "omröstning".

I den redan nämnda s.k. "folkomröstningslagen" av den 31/5-79
finns även några delar som ser ganska underliga ut Det heter i
dess 7 § bl.a.:


"För varje förslag som är föremål för omröstning framställs
röstsedlar försedda med tryckt meningsyttring. Dessutom skall
finnas blanka röstsedlar."

Detta att förslag är "föremål för omröstning" är dubbeltydigt,
på samma sätt som "Omröstningen gäller tre olika förslag".
Antingen är det fråga om att "föremålen", de olika förslagen,
själva *ställs*, som förslag, eller också är det fråga om att
det ställs upp ett *val* mellan dem, dvs det frågas efter
vilket som är det relativt bästa av dessa "föremål". De bor-
gerliga politikerna hade definitivt varit kapabla att uttrycka
saken entydigt på båda ställena, om de hade velat. Dubbelty-
digheten hålls avsiktligt vid liv, även om dels "röstsedlarna"
i detta fall och dels 9 § i lagen ger besked:


"Ingen får rösta för mer än ett förslag i en omröstning. Den
som inte önskar rösta för något av förslagen får avlämna blank
röstsedel."


Vilka planer skulle dessa paragrafer förbereda? Det tycks vara
fråga om underliga "folkomröstningar" här, sådana där flera
olika förslag, som inte ens handlar om samma fråga, som inte
anger alternativ i samma fråga, som inte motsäger varandra,
allihop lagligen skulle kunna förekomma i samma "omröstning",
på det sättet, till exempel, att de helt enkelt ställs upp,
som förslag, i en bunt, och så får det bara röstas "*för*" ett
av dem, eller "blankt", och inte röstas "mot" något?

En "folkomröstning" i den så kallade pensionsförbudstrafik-
frågan? Med regler som ovan, och där man skrev i den inledan-
de texten på "röstsedlarna": "Omröstningen gäller tre olika
förslag", varefter de tre förslagen allihop ställdes, i en
bunt:

x: En angiven ändring av pensionssystemet görs
y: Rusdrycksförbud införs
z: Vänstertrafik återinförs ?

En helt oanvändbar "folkomröstning". Inte ens om några borger-
liga politiker, som kanske önskar sig tillbaka till "den gamla
goda tiden" (för *dem* *var* tiderna definitivt bätte förr),
låter TV 2 osv starta en kampanj för att vrida trafiken till-
baka till vänster igen och hotar att "räkna majoritet"(!)
mellan "rösterna för" x, y respektive z, för att möjligen
utöva någon sorts press på medborgarna att "rösta för" x bara
för att hindra detta tokiga z från att "få majoritet", så att
någon eventuellt impopulär pensions"reform" som borgarklassen
var ute efter skulle "luras igenom", inte heller med sådana
sjuka utpressningsmetoder skulle de kunna få ihop något som
någon skulle tro var något som helst giltigt uttryck för
folkets vilja. Det går inte att "räkna ihop" olika "röster"
som har *avgivits i olika frågor* och så "räkna majoritet" dem
sinsemellan!

Varken x eller y föreslår något i z-frågan här. En "omröst-
ning" *med en sådan frågeställning* kan inte ge z någon "majo-
ritet" alls, inte under några som helst omständigheter. Ett
sådant "majoritetsräkneseätt" vore rena tokigheten.

Skulle det bli bättre om det i stället gjordes sammansatta
förslag, på det sättet att någon punkt, som kanske de borger-
liga politikerna hade kommit överens om inbördes, adderades
till alla förslagen och till alla "röstsedlarna" utom de
blanka? Skulle det kunna "räknas" några flera "majoriteter"
då? (Eller om dessa politiker lyckades genomföra en sådan
"folkomröstning", kunde de sedan komma efteråt och "räkna
majoritet" mellan å ena sidan "röster för" denna gemensamma
punkt och å andra sidan "blankt"?) Möjligen skulle inte ens de
minst nogräknade borgerliga politiker våga ställa upp en sådan
"omröstning" i "pensionsförbudstrafikfrågan", med eller utan
gemensam punkt adderad till alla förslagen.

Men i "kärnenergifrågan"?

Den nuvarande "omröstningen" hade då sett ut så här: Tre
"förslag" angående olika saker men med en punkt gemensam (se
ovan) ställs:

Nr 1:
A: Inga kärnkraftverk påbörjas
'a': (säger inget, en bedrägeripunkt)

Nr 2:
A: Inga kärnkraftverk påbörjas
'a': (säger inget, en bedrägeripunkt)
b: Elvärme i nya hus förbjuds osv

Nr 3:
A: Inga kärnkraftverk påbörjas
c: De fyra lamslagna kärnkraftverken skrotas m.m.
d: Ingen uranbrytning m.m.
e: De sex kvarvarande kärnkraftverken skrotas inom högst 10 år
(i praktiken på mycket kortare tid)

(Den gemensamma punkten A innebär också "avveckling" samt
"högst 12 kärnkraftverk i drift.) Här är frågeställningen i
varje fall entydig. Tre förslag är ställda samtidigt.

Men sådana "folkomröstningar", av denna bunt-typ, är helt
olagliga. Den "lagliga ventilen" för sådana "omröstningar",
som tycktes öppna sig i lagens 7-9 §, stängde de igen precis
"i tid", det allra sista de gjorde, med lagens 18 §. Den säger
att "*den* fråga som skall ställas till folket" "anges i sär-
skild lag".

Det är inte lagligt att ställa *tre* frågor på samma gång,
eller, vilket nämligen är samma sak, ställa tre förslag på
samma gång *som inte anger alternativ i en och samma fråga*,
dvs som inte är det som Palme på "den galna onsdagen" bedräg-
ligt låtsades förespråka angående den nuvarande "omröst-
ningen", "verkliga alternativ".





IX.


Den offentliga bilden av "kärnenergiomröstningen" är en helt
annorlunda. Saken framställs som om det är fråga om ett val
mellan tre "förslag", som om frågan hade ställts:

"Vilket är det relativt minst dåliga bland dem, nr 1, 2 eller
3?"

De olika "linjerna" låtsas ju slåss mot varandra; de låtsas
som om det gällde att *välja* "linje" 1 eller 2 för att inte
"linje" 3 skulle få "majoritet". Och i denna frågeställning
kunde faktiskt en sorts majoriteter räknas, men i så fall
*bara* angående *skillnaderna* mellan "förslagen", inte "för"
"förslagen" själva. Och det är klart att de enda "fördelarna"
med nr 1 och 2 är att de är *tysta* "förslag" angående vad nr
3 säger på punkterna c, d och e. Då är det förstås frågan om
man kan kalla dem för "förslag" längre.

Men denna frågeställning är inte alls officiellt uppställd och
kan inte vara det. På "röstsedlarna" står att man "röstar
*för*" det och det "förslaget" (som helhet). Det är inget svar
på någon fråga angående ett *val* mellan tre förslag utan svar
på en av de *tre* frågorna som i själva verket är ställda:
"Bör förslag nr si och så genomföras?"

Om man kallar de båda frågeställningarna eller "omröstningar-
na" som tycks pågå samtidigt (och som båda två med dessa "
röstsedlar" skulle vara helt olagliga) för SKOJ I respektive
SKOJ II, så kan man konstatera att SKOJ I är den officiellt
uppställda, även om det just med avsikt inte tydligt sägs.
SKOJ II är bara en *skenbild* som massmedia och politikerna
avsiktligt ger när de talar om sina - komplett olagliga och
ogiltiga - "majoritetsräkningar". Genom denna skenbild skall
det pressas fram "röster för" nr 1 och 2.

Tricket ligger i skillnaden mellan att be någon välja ut det
relativt bästa bland tre förslag och att be någon välja ut en
av tre *frågor* att svara "ja" på, i det sista fallet nämligen
"ja" till *hela* förslaget.

Om nu reaktionärerna efter den 23 mars, vilket är *en* av
deras planer, säger: "Majoritet för rösterna för 1+2+3, mino-
ritet för blankt, alltså en frivillig majoritet för avveck-
ling, allra minst, dvs *en* sorts 'nej' till kärnenergin", så
skulle naturligtvis detta vara en ren bluff och bara ytterli-
gare en provokation.

Detta särskilt också eftersom *staten* officiellt har före-
slagit att man *inte* skall "rösta" blankt. [Anm. 23.03.2007:
Därigenom att den skickade ut ett ex vardera av alla "röst-
sedlarna", utom just de blanka, i brev till alla "röstberät-
tigade".] Detta "räknesätt" bygger på ett utnyttjande av att
inte frågeställningen fastlagts, ett utnyttjande av bedrägeri-
erna och utpressningen som ligger i den andra frågeställningen
(SKOJ II), där det ser ut som om det "gäller" att välja ut det
minst dåliga "förslaget", ett utnyttjande av en av de saker
som bara gör hela "omröstningen" olaglig.

Måste inte de borgerliga politikerna själva medge att hela
deras "omröstning" är *bara* ett stort SKOJ och en förbrytelse
och helt olaglig enligt deras egna lagar och hade varit det
även om de hade klargjort frågeställningen tydligt på förhand,
och att den *aldrig* kan ge någon som helst giltig majoritet,
varken för avveckling eller för deras s.k. "förslag" 3 eller
för någonting över huvud taget?





X.


När det gäller att "räkna majoriteter" och "segrar" har en
viktig princip för reaktionärerna varit att dela upp en grupp
av motståndare till deras "förslag" 3 (dessa befinner sig
annars i "blankt"- eller "avstår"-gruppen) i två delar genom
det sakligt sett ganska oväsentliga tillägget i "förslag" 2
som skiljer det från nr 1.

Skälet till att "förslag" 1 och 2 "har" precis lika många
kärnkraftverk ("högst") är det att ett "förslag" med flera
kärnkraftverk "tillåtna" än det andra skulle dra till sig
flera, så att dessa båda grupper inte skulle bli ungefär lika
stora och då skulle den ena gruppen bli svårare för reaktio-
närerna att "frånkänna seger" över deras "folk"kampanj.

Den sistnämnda principen vad gäller uppdelning illustrerades
t.o.m. helt offentligt (feb-80) av Hermansson ('vpk'), som
sade, att om "förslag" nr 1 skulle få 33%, nr 2 få 33% och nr
3 få 34%, då måste "NEJ-alternativet" sägas ha vunnit(!); han
fick genast skällning av sina kompanjoner i Kvällsposten för
att ha avslöjat en av de så kallade "beräknings"metoderna
redan på förhand.

34% slår 66%, inte alls dåligt. (Men hur är det nu, går det
verkligen att "räkna ihop" "rösterna för" vänstertrafiken mot
"rösterna för" pensionsreformen? Och dessutom, varför vill
"folk"kampanjen "räkna majoritet" just precis bara mot
"röster för" *andra* anti-kärnenergi-"förslag", i själva
verket deras närmaste allierade, som nr 1 och 2 är, när man
tittar närmare på dem?)

Däremot, om man tror att detta är höjdpunkten på "majoritets"-
och "seger"-"räknandet", så tar man fel; det finns andra goda
exempel, redan före den 23 mars.

En överslags"beräkning" gjordes också av Palme, som fastställ-
de, att om nr 1 skulle få 49%, nr 2 få 2% och nr 3 få 49%, då
måste "linje" 2:s program (vad nu *det* är för något antal
kärnkraftverk mellan 0 och *högst* 12) genomföras. Tja, majo-
ritet som majoritet, i denna "omröstning" är väl det ena räk-
nestycket ungfär lika giltigt som det andra. Den intressantare
frågan är vad som egentligen händer här, om somliga försöker
omsätta sina galna "räkenskaper" i praktiken. Mycket talar för
att det över huvud taget snart måste vara slutskojat.

Det "räknades" i DN 12/1-80 "eventuella majoriteter" av Eng-
qvist (s), känd för sin roll i "den galna onsdagen", och unge-
fär samtidigt "räknades" det högt (eller rättare sagt, "lågt")
av Lovins, en av en hel rad företrädare för USA-imperialismen
själv, alla anställda av USA:s regering, som särskilt inbju-
dits av statsministern och "folk"kampanjen "för att stärka"
denna "i ryggen", som en tidning helt öppet skrev, inför den
s.k. "Harrisburg-omröstningen" här.

Engqvist och Lovins sade att om vardera "förslaget" får 1/3 av
"rösterna" (inga blanka?), då har ju "avveckling" fått en
"majoritet", därigenom att "förslag" 2 och 3 tillsammans fått
en "majoritet", på 2/3. (!!)

Varför "räknar" de så konstigt?

"Förslag" 1:s text är ju helt identisk med "förslag" 2:s vad
gäller avveckling, så det måste ju bli 1/3 + 1/3 + 1/3 = 3/3
för avveckling. Det blir 100%, one-hundred-per-cent, Mr.
Lovins! Om man nu inte ens "räknar" de blanka "rösterna",
alltså.

Skälet till att de "nöjer sig med" 67% när de i själva verket
har 100% är troligen det, att de inte alldeles fullt så öppet
och offentligt vill tala om exakt vad det här är för sorts
"omröstning". 100% för och bara 0% mot, det verkar ändå lite
misstänkt som omröstningsresultat, trots allt. Det för snarast
tanken till somliga länder och somliga tider. Denna sorts
"omröstning" och denna sorts "räknande" har verkligen en all-
deles omisskännlig karaktär. Dessa personer får varken den ena
eller den andra av de "majoriteter" som de yrar om. Dessa
klickar representerar inte 1%, inte 2/3% av någon befolkning
någonstans.


[Fortsättning i del 4/4]