[fortsättning från del 1/2]
VAD NÅGRA ANDRA HAR sKRIVIT I FRÅGAN
Jag citerar här några inlägg som jag har sett och som jag
anser är av intresse. Den ståndpunkt i frågan, om huruvida
glassnamnet ifråga innebär hets mot folkgrupp eller inte, som
jag för min del har kommit fram till, efter att jag har fått
mera information om GB-glassnamnens historia, ändrar dessa
inlägg inte.
Men det är förstås många andra röster än just min som det
kunde vara av intresse för dig, Jan, och för de andra som
jag skriver detta svar och inlägg för, att lyssna på i detta
sammanhang. Och här är alltså några som kanske inte alla
redan har hört (dvs, inlägg som kanske inte alla har läst).
De ger också information om hur debatten (eller " ") har
förts, från olika håll, hittills.
Och visst är det till exempel tankeväckande, som Kristina
Larsson påpekar nedan, i bilaga 3 till hennes inlägg den 23
april, att se hur intresserade somliga debattörer, som aldrig
eller nästan aldrig annars hade visat något intresse för
frågor gällande antirasism eller bekämpande av diskriminering,
helt plötsligt visade sig vara när det gällde denna anmälan -
man kunde just ana hur de så att säga hade sparat sitt krut
till dess att de hade hittat något som det kanske kunde gå
att kritisera (eller vad man nu skall kalla det) vissa anti-
rasister för.
01) Kristina Larsson (bl.a. styrelseledamot, liksom jag, i
ADB-Malmö och tidigare ordförande i föreningen), 23 april
till Byrån För Lika Rättigheter <info@likarattigheter.nu>
och till en rad andra e-adresser inklusive min:
[CITAT:]
Hej vänner
Ni har väl inte kunnat undgå att läsa om att vi i Malmö har
blivit rikskändisar. Vi bifogar artikeln, publicerad i Syd-
svenskan, som gav upphov till att drevet började att gå. Den
verkliga förföljelsen började efter Aftonbladets bild på
Elisabeth och mig, där vi kastar Nogger Black och 88:an i
papperskorgen. Upprinnelsen till denna vidriga artikel, var
att journalisten på Aftonbladet kontaktade oss och ville
skriva en artikel kring dett inlägg som vi hade gjort i Syd-
svenskan. Han menade då att det var bra att vi ifrågasatte
namnvalet eftersom det var många som hade tagit illa upp
inför Nogger Blacks reklam. Vårt misstag var att vi lät oss
fotograferas, syftet med detta var att vi symboliskt kastade
"namnen" på glassarna i papperskorgen, det var då journalisten
argument för att vi motvilligt skulle ställa upp på bilden.
Det visade sig att hans syfte var istället att från början
förlöjliga oss och själva budskapet och därmed skaffa billiga
poänger.
Vi anser helt klart fortfarande att GB bör tänka efter före
när de namnger sina glassar. Att det skulle visa sig att det
är näst intill livhotande att ifrågasätta "det svenska" hade
vi däremot inte kunnat föreställa oss. Eftersom journalisten
Stephan Medel-Enk har en kolumn i Metro den 22 april som på
ett utmärkt sätt tolkar det som vi åstadkom med vårt inlägg,
så ordar vi inte mer om vad vi tycker, utan bifogar hans
debattinlägg, vi bifogar oskså vår respons på hans kolumn.
Sens moral: det finns alla anledning att tänka efter före i
sina kontakter med massmedia, men framförallt all anledning
att fortsätta att kämpa för att alla människors lika värde,
ska närma sig de fina deklarationerna och dokumenten.
Kristina Larsson
[SLUT CITAT]
02) Kristina Larssons bilaga nr 1 den 23 april
[CITAT:]
Man kan verkligen undra i vilket syfte GB glass väljer namn på
sina produkter. I många år har vi kunnat köpa "88:an" från GB.
Det är ingen hemlighet att 88 står för "Heil Hitler" och
används flitigt i nynazistiska kretsar. H är den 8:e bokstaven
i alfabetet, det är allmänt känt att 88 står för HH eller Heil
Hitler.
Den nyligen nydöpta glassen Nogger Black spinner på samma
tvivelaktiga tema. Nogger ligger snubblande nära den kränkande
beteckningen Nigger som används som skällsord mot afrikaner,
även ordet Black används i samma nedsättande syfte. Vi tycker
inte att det är speciellt långsökt, till skillnad från
glassbolaget, att associera Nogger Black med Nigger och det
negativa sättet att använda ordet Black. Ni som tycker att vi
gör felkoppling, till Er föreslår vi att i Word skriva ordet
Nogger och kontrollera stavning, bli inte förvånade om Ni får
förslag om att ändra till Nigger.
Många människor med afrikanskt ursprung blir redan idag
diskriminerade och kränkta på ett oacceptabelt sätt. Kampen
mot diskriminering och enfald är tillräckligt tuff, utan att
vi behöver stora glassbolag som försvårar vårt arbete med att
bekämpa fördomar. Med tanke på att barn är stora konsumenter
av glass, är det onödigt och dumt med den här typen av reklam.
Kristina Larsson Elisabeth Kaleebi
Antidiskrimineringsbyrån i Malmö
Telefon nr 040 611 55 61
[SLUT CITAT]
03) Kristina Larsons bilaga nr 2 den 23 april
[CITAT:]
KOLUMNEN
Stephan Mendel Enk
Nogger Black väcker intresset
2005-04-22
Wow vad modiga alla är som hånar den anti-rasistiska kritiken
av GB:s reklam för Nogger Black. I DN, i Aftonbladet, i den
här tidningen - journalister och debattörer som minsann inte
är rädda att sticka ut hakan och strida för vita människors
rätt att själva bestämma vad som är rasism och inte.
De säger aldrig någonting i rasistdebatten annars, men så fort
någon tar illa upp av ett ordval eller känner sig schabloni-
serad som folkgrupp, då vaknar deras intresse för etniciteter.
Då vräker de på med witty formuleringar de snott från sin
brittiske krönikeidol och beklagar sig över hur kvävande den
svenska debatten blivit. Inläggen avslutas alltid med skräm-
mande framtidsprofetior som: Snart finns det väl ingen etnisk
minoritet man får förtrycka utan att bli tagen för rasist.
Sedan klappar de om varandra och tycker att de har varit
modiga som satt ned foten. Det är en form av mod som är mycket
omhuldad i alla grupper som är vana vid total makt. Om ut-
gångspunkten är att man alltid ska få göra precis som man vill
framstår givetvis minsta försök till inskränkning som över-
drivet petig.
Vid en bardisk för ett tag sedan: Tre snart medelålders män,
småkända konstnärer, i ett engagerat samtal om författaren
Stig Larsson. Författaren Stig Larsson alltså, som förutom
böcker även skrivit pjäser, regisserat film och är polare med
Horace Engdahl. De var djupt överens om att Stig Larsson, han
är den modigaste som finns för han har sagt det alla egentli-
gen tänker. Att han tänder på 13-åriga brudar och att kvinnor
efter 25 befinner sig i en lång och deprimerande nedförsbacke.
Timmarna passerade. Jag växlade pengar, jag snubblade över ett
fyllos krycka, jag köpte snus i en automat. Varje gång jag kom
tillbaka till min barplats avhandlades samma ämnen vid plat-
serna bredvid: Stig Larsson. Mod. Kvinnlig förpubertet. Ju
senare det blev, desto oftare upprepades den för temat ound-
vikliga frasen "men sådant får man ju inte säga". Nej, det får
man inte. Åtminstone inte om man med ordet "säga" menar
"uttala sig i ett stort medialt sammanhang", och med "får"
också menar "utan att bli motsagd". Med de kriterierna får
ingen säga någonting.
De stora mediala sammanhangen är de mest hysteriska vänner som
finns. De börjar vråla för minsta grej man viskar till dem.
Det är deras jobb. Det är lika svårt att få en kvällstidning
upprörd som det är att få en tonårsmunk upphetsad.
En kväll när jag vikarierade på en tidningsredaktion hade ett
överraskande snöoväder orsakat problem på Arlanda. I min notis
skrev jag något i stil med att "Inga flygplan kunde lyfta på
grund av snöovädret". Dagen efter fick jag skäll av chefen.
"Flygtrafik heter det", sa han. "Det är viktigt att vi får
sådana saker rätt." Han var allvarlig, övriga redaktionen var
allvarlig. Jag lovar, det hade de inte varit om klagomålet
gällt att någon hade skrivit neger- i stället för chokladboll.
Debattera kolumnen på
www.kraftkultur.com
[SLUT CITAT]
[En respons på denna kolumn utlovades som bilaga; den kom
i stället som ett separat mail men jag kallar det för:]
04) Kristina Larssons bilaga nr 3 den 23 april
[CITAT:]
HEJ IGEN
HÄR KOMMER VÅRT SVAR PÅ KOLUMNEN
From: Antidiskrimineringsbyrå i Malmö
<antidiskriminering.malmo@swipnet.se>
To: "stephan.mendelenk@metro.se"
Subject: TACK för en bra kolumn
Date: Sat, 23 Apr 2005 11:58:16 +0200
Hej
Tack för en mycket bra och i dessa dagar glädjande artikel.
Vi har fått över trehundra mail efter vår lilla insändare i
SDS, där vi all ödmjukhet funderade kring namnvalet av GB:s
glassar och inte minst efter Aftonbladets nidartikel där vårt
budskap grovt förvrängs, (misstaget var att vi lät oss "luras"
till att ställa upp på en bild). Det har till etthundra pro-
cent varit frusterade människor som har varit mycket upprörda.
Vi har arbetar mot diskriminering och rasism på olika sätt i
över 20 år, på byrån har vi haft möjlighet att arbeta nu i 4
år. Vi har skrivit många debattartiklar, informerat om lag-
stiftning och diskrimineringens mekanismer, hjälpt människor
att få upprättelse utifrån den diskrimineringslagstiftning som
finns, arbetat politiskt osv. Aldrig har våra insatser upp-
märksammats ens i närheten av vad detta lilla funderande kring
GB:s namnval åstadkom.
Upp till ytan har kommit en frustation, ja man kan säga hat
från väldigt många människor, det finns tydligen under ytan
ett ännu större motstånd, med att vilja åstadkomma lika män-
niskovärde för alla i praktiken, än vad man till vardags kan
föreställa sig. Och då pratar vi om våra föreställningar, vi
som arbetar med problematiken segregation och rasism varje
dag.
Du formulerade i Din kolumn problemets kärna på ett så bra och
träffande sätt att det är bara att buga och tacka för att det
mitt i detta kaos av hat, som förlöjligar vårt ställningsta-
gande och förlöjligar varje antydan om att rasism förekommer i
samhället, där finns en journalist som punkterar dessa män-
niskors självgodhet och sätter strålkastaren på vad deras
ilska och utspel egentligen handlar om. Som Du skriver är
dessa människor, enligt sig själv, de goda, de rättänkande,
hur vågar då någon ifrågasätta dem. De hörs aldrig i debatten
annars, helt riktigt. När man nu hör de, kanske man ska vara
tacksam för att slippa det.
[SLUT CITAT]
Så långt några inlägg från andra.
Rolf M.